ände

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ände  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ände änden ändar ändarna
Genitiv ändes ändens ändars ändarnas

ände

  1. där något tar stopp eller slut
    Ännu ett år går mot sitt ände och ett nytt tar vid.
    Sammansättningar: framände, slutände
    Fraser: (idiom) komma till vägs ände; världens ände
    Besläktade ord: ända

Översättningar[redigera]