ände

Se även ande, -ande och ända.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ände	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ände	änden	ändar	ändarna
Genitiv	ändes	ändens	ändars	ändarnas

ände

1. plats eller punkt där något upphör eller tar stopp eller slut

   Ännu ett år går mot sin ände och ett nytt tar vid.

   Antonymer: fortsättning

   Sammansättningar: bakände, framände, slutände, smalände, tjockände, ändhållplats, ändstation

   Fraser: (idiom) komma till vägs ände; världens ände

   Besläktade ord: ända, ändlig, ändlös

   Homofoner: ende

Översättningar

där något tar stopp eller slut

• bokmål: ende ^(no) m
• engelska: end ^(en)
• franska: bout ^(fr) m, extrêmité f
• isländska: endir ^(is) m
• jiddisch: סוף m (sof), ענד f (end)
• nordsamiska: loahppa
• polska: koniec ^(pl) m
• portugisiska: fim ^(pt) m, final ^(pt) m
• ryska: конец ^(ru) m
• spanska: fin ^(es) m
• tyska: Ende ^(de) n