pursuit

Engelska

Substantiv

Böjningar av pursuit	Singular	Plural
Nominativ	pursuit	pursuits
Genitiv	pursuit's	pursuits'

pursuit

• uttal: (Storbritannien) pəˈsjuːt
• uttal: (USA) pɚˈsuːt

1. syssla; utövande; skötsel
2. förföljelse, jakt
3. (juridik) (skotska) rättegång
4. (sport) en disciplin inom bancykling

   Hyperonymer: track cycling

   Sammansättningar: individual pursuit

Besläktade ord: pursue, pursuant

Etymologi: Av anglo-normandiska purseute, pursuite, av fornfranska porsuite, av verbet porsivre. Besläktat med poursuite i modern franska.