rökgubbe

Svenska

Substantiv

Böjningar av rökgubbe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rökgubbe	rökgubben	rökgubbar	rökgubbarna
Genitiv	rökgubbes	rökgubbens	rökgubbars	rökgubbarnas

rökgubbe u

1. (ålderdomligt) behållare för ämne som alstrar välluktande rök (mot insekter)

   1868: Hvarför och derför:

   Hvarför brinner en rökgubbe, då den ställes på ett bräde, helt och hållet upp, men icke, då den ställes på en metall-plåt?

   Jämför: rökelsekar

Översättningar

behållare för ämne som alstrar välluktande rök (mot insekter)

• ryska: мона́шек ^(ru) m, мона́шка ^(ru) f