rang

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rang  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ rang rangen
Genitiv rangs rangens

rang

  1. plats eller ställning som någon eller något har i förhållande till andra (av samma art) på grund av sin betydelse, sitt värde, sina förtjänster eller dylikt
    Fraser: göra någon rangen stridig, taxonomisk rang
    Sammansättningar: förstarangskonst, förstarangskonstnär, förstarangsställning, rangordning, rangplats, rangskala, rangställning

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

rang

  1. böjningsform av ringa

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

rang

  1. böjningsform av ringen; (sv: brottas)