rast

Svenska

rast

(kortare) vila som utgör ett avbrott eller uppehåll i en verksamhet och efter vars slut verksamheten ånyo fortsättes; stundom: paus, uppehåll, andrum eller vilostund o. d.; särskilt om avbrott eller uppehåll i arbete eller under vandring eller färd som görs för vila eller för intagande av måltid eller förfriskningar o. d.; även bildligt
Utan lagstadganden om raster blifva verkningarna äfven af en förkortad arbetstid illusoriska.

Jag stod alltid ensam för mig själv på rasterna när jag gick i skolan.

Vanliga konstruktioner: rast eller ro, rast och ro, utan rast eller ro, utan rast och ro

Besläktade ord: rasta, rastning

Sammansättningar: eftermiddagsrast, fikarast, frukostrast, förmiddagsrast, kafferast, lunchrast, middagsrast, rastlös

Jämför: paus, vilostund
ålderdomligt nordiskt vägmått av obestämd eller växlande längd (eg.: så långt vägstycke som man kan gå utan att vila); särskilt om sådant vägmått utgörande något mindre än en halv (gammal svensk) mil (före 1889 med en längd av cirka 10 688 meter) alternativt cirka en tredjedels kyndelmil; ibland även allmännare: vägsträcka som tillryggaläggs mellan två viloställen
Sådane (i västgöta- lagens biskopskrönika omnämnda) Raster gå 7. på 3. Mijl Swenska.^[1]

Jämför: skogsmil (något längre än en halv mil); krymplingmil, styltingsmil (längdmått nästan lika långa); halvmil; veckosjö

Etymologi: Av fornnordiska rǫst.

vila som utgör ett avbrott eller uppehåll

rast