sanning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sanning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sanning sanningen sanningar sanningarna
Genitiv sannings sanningens sanningars sanningarnas

sanning

  1. något som är sant; påstående som, enligt författaren eller talaren, är sant
    1882 (1 maj): Öfver törnen (Jönköpings Tidning):
    »Jo, om sanningen ska' fram, så tycker jag hon är för beskedlig; hon hjelper grefven med allting, så jag gamle stackare har väl snart inte annat än afsked att vänta.»
    1897 (9 mar): En stockholmsk skuggsida. (Mora Tidning):
    Den senare siffran är för låg, i all sannings namn!
    2022 (18 maj): Karin Pihl: Varför ljuger energiministern om elpriserna? (ledare) (Göteborgs-Posten):
    Dessvärre är regeringen ganska duktig på att tumma på sanningen i energifrågorna.
    Synonymer: faktum, realitet, verklighet
    Antonymer: lögn, osanning, vanföreställning
    Etymologi: Av fornsvenska sannind, sanning.
    Sammansättningar: halvsanning, sanningsgrund, sanningshalt, sanningsenlig, sanningsförsäkran, sanningslidelse, sanningssägare, sanningssökare, sanningstabell, sanningsvärde
    Fraser: absolut sanning, tala sanning

Översättningar[redigera]