vera

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Albanska[redigera]

Substantiv[redigera]

vera

  1. böjningsform av verë

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

vera

  • uttal: /ʋèːɾɐ/, /ʋɛ̀ːɾɐ/
  1. vara
    Etymologi: Av fornnordiska vera.
    Grammatik: Pret. vær, sup. vyrið eller vurið.
    Varianter: vara, væra

Fornnordiska[redigera]

Verb[redigera]

vera

  1. finnas, existera
    Þeir menn vóru, er...
    Det fanns män, som...
  2. ske, inträffa
    Þat var, at hón fór brott.
    Det blev så, att hon åkte bort.
    En er váraði, var þar búskortr.
    Det fanns knapphet i hemmet.
    Hvat er henni?
    Vad är det med henne?
    Þat var einn dag, at...
    Det hände en dag, att...
    Kann vara at...
    Det kan vara möjligt att...
  3. räcka till, vara tillräckligt
    meðan þingit væri
    medan tinget varade
  4. vistas, hålla till
    Hann bað hana vera í búð sinni.
    Han bad henne stanna i hans bod.
    Hann var á Hǫskuldsstǫðum um nótt.
    Han uppehöll sig en natt i Höskuldsstaðir.
  5. (med infinitiv)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Fraser: láta einhvern vara

Substantiv[redigera]

vera f

  1. vistelse, uppehåll
    ef hann á sér í vá veru
    om han har något hörn att vistas i
  2. bekvämlighet
    slíkt er válaðs vera

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

vera

  1. vara, om natur eller egenskap
    Hann er kennari.
    Han är lärare.
    Fraser: einu sinni var, vera með, vera til
    Sammansättningar: verufræði

Nynorska[redigera]

Verb[redigera]

  1. vara, existera
  2. befinna sig