Hoppa till innehållet

självklokhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av självklokhet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ självklokhet självklokheten
Genitiv självklokhets självklokhetens

självklokhet u

  1. det att vara självklok
    Se även tesaurus: Omdömeslöshet, Högmod, Själviskhet