självklokhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av självklokhet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ självklokhet självklokheten
Genitiv självklokhets självklokhetens

självklokhet u

  1. det att vara självklok
    Se även tesaurus: Omdömeslöshet, Högmod, Själviskhet