skruv

Svenska

Substantiv

Böjningar av skruv	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skruv	skruven	skruvar	skruvarna
Genitiv	skruvs	skruvens	skruvars	skruvarnas

skruv (teknik)

skruv

1. (teknik) gängad liten metallstav, med en ände vanligen spetsig och den andra försedd med någon form av förtjockning (benämnd huvud)

   Sammansättningar: evighetsskruv, korkskruv, skruvdragare, skruvhuvud, skruvkrok, skruvmejsel, skruvskalle, skruvstycke, skruvstäd, skruvögla, stämskruv

   Fraser: ha en skruv lös, på skruvar, ta skruv

2. (sport) spiralrörelse; sätt för en boll att rotera och vrida sig efter att ha blivit sparkad, kastad eller på annat sätt satt i rörelse genom luften
3. (stränginstrument) kort för stämskruv; anordning som används för att stämma instrumentet
4. ett skruvformat snacks

Hyponymer

metallstav

• gipsskruv
• maskinskruv
• spårskruv
• stjärnskruv
• träskruv

Besläktade ord

• skruva

Översättningar

gängad liten metallstav

• baskiska: torloju
• bokmål: skrue ^(no)
• danska: skrue ^(da)
• engelska: screw ^(en)
• finska: ruuvi ^(fi)
• franska: vis ^(fr) f
• galiciska: parafuso ^(gl) m
• isländska: skrúfur m
• italienska: vite ^(it) f
• nederländska: schroef ^(nl)
• polska: śruba ^(pl) f
• portugisiska: parafuso ^(pt) m
• ryska: винт ^(ru) m, шуру́п ^(ru) m
• spanska: tornillo ^(es)
• turkiska: vida ^(tr)
• tyska: Schraube ^(de) f

spiralrörelse

• bokmål: skru ^(no), skruball
• finska: kierrepallo ^(fi)
• franska: effet ^(fr) m
• polska: podkręcenie n
• tyska: Effet ^(de) m

stämskruv

• tyska: Wirbel ^(de) m