metall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
metall

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av metall  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ metall metallen metaller metallerna
Genitiv metalls metallens metallers metallernas
stycke av metallen gallium

metall

  1. (fysik, kemi) grundämne eller legering med metalliska egenskaper, till exempel bra ledningsförmåga för elektricitet och värme, formbarhet och metallglans
    Otaliga metaller återfinns i naturen, och åtskilliga används inom industrin.
    Antonymer: icke-metall
    Besläktade ord: metallisk
    Sammansättningar: bimetall, gulmetall, hårdmetall, icke-järnmetall, järnmetall, lättmetall, lödmetall, metallarbetare, metallbleck, metalltråd, metallglans, metallmynt, tungmetall, vitmetall
  2. (astronomi) grundämne tyngre än helium
    Användning: Notera att alla grundämnen som är metaller enligt mening (1) är metaller även i mening (2), men att det finns många metaller enligt mening (2) som inte är metaller i mening (1), till exempel kol, kväve och syre.
  3. (heraldik) en av två tinkturer, guld och silver, ofta visade som gul och vit.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska metall, av latinska metallum och grekiska μέταλλον (métallon).

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av metall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ metall metallet metaller, metall metallene, metalla
Genitiv metalls metallets metallers, metalls metallenes, metallas

metal n

  1. (kemi) metall
    Sammansättningar: metallglans, metallplate, metallsløyd, metalltråd
    Besläktade ord: metallisk, metallisere, metallofon, metallografi, metalloid, metallurg, metallurgi, metallurgisk

Katalanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av metall  Singular Plural
Maskulinum metall metalls

metal m

  • uttal: (central, baleariska) məˈtaʎ, (valencianska) meˈtaʎ
  1. (kemi) metall
    Hyponymer: metall preciós
    Sammansättningar: no-metall, semimetall

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av metall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ metall metallet metall metalla

metal n

  1. (kemi) metall
    Sammansättningar: metallduk, metallglans, metallhud, metallplate, metallsløyd, metalltråd
    Besläktade ord: metallisk, metallisere, metallografi, metalloid, metallurg, metallurgi, metallurgisk