Hoppa till innehållet

slutta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även sluta.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av slutta  Aktiv
Infinitiv slutta
Presens sluttar
Preteritum sluttade
Supinum sluttat
Imperativ slutta
Particip
Presens sluttande, sluttandes
Perfekt sluttad

slutta

  1. luta nedåt
    Golvet sluttar alltså kraftigt från mitten och utåt åt båda hållen.
    Varför sluttar alla villatrottoarer vid garageinfarterna?
    Ner mot älven sluttar stranden ganska brant.
    Fraser: (partikelverb) slutta ner
    Fraser: (konkreta) slutta brant/kraftigt/sakta/svagt
    Besläktade ord: sluttning

Översättningar

[redigera]