snok

Svenska

Substantiv

Böjningar av snok	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snok	snoken	snokar	snokarna
Genitiv	snoks	snokens	snokars	snokarnas

Natrix natrix

snok

1. (djur, i plural) snokar: en familj (Colubridae) av ormar

   Hyponymer: hasselsnok, vattensnok

   Etymologi: Av fornsvenska snook, snock, av fornnordiska snókr, snákr, från urgermanska *snakō, *snēkô. Kognat med danska snog, bokmål snok, isländska snákur och engelska snake.

2. (djur) (exemplar av) en art (Natrix natrix) av ovannämnda familj; vanligt förekommande i Sverige

   Synonymer: vattensnok, vanlig snok

3. (slang) näsa

   Etymologi: Av snoka, avseende nosande.

4. (slang) detektiv

   Synonymer: snokare

   Etymologi: Av fornsvenska snoker (”snokare”), till snoka.

Besläktade ord: snoka

Översättningar

familj av ormar

• bokmål: snok ^(no), snåk
• danska: snog ^(da)
• engelska: colubrid ^(en)
• fornnordiska: snókr, snákr
• fornsvenska: snook, snock
• franska: couleuvre ^(fr)
• isländska: snákur ^(is)
• tyska: Natter ^(de) f

art

• bokmål: buorm
• danska: snog ^(da)
• engelska: grass snake ^(en)
• finska: rantakäärme ^(fi)
• franska: couleuvre ^(fr), couleuvre à collier ^(fr) f
• färöiska: snákur ^(fo) m
• isländska: grassnákur ^(is) m
• polska: zaskroniec ^(pl) m
• ryska: уж ^(ru)
• spanska: culebra de collar f
• tyska: Ringelnatter ^(de) f

Volapük

Substantiv

snok

1. snarkning

   Synonymer: snor