orm

Se även -orm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av orm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orm	ormen	ormar	ormarna
Genitiv	orms	ormens	ormars	ormarnas

en orm

slovensk drake (orm)

orm u

• uttal: ormˈʊrm

1. en reptil (kräldjur) av underordningen Serpentes

   Hyperonymer: fjällbärande kräldjur

   Hyponymer: boaorm, giftsnok, glansorm, gårdsorm, havsorm, huggorm, maskorm, snok, tomtorm, vårtorm

   Sammansättningar: blindorm, boaorm, giftorm, kopparorm, ormbett, ormbiten, ormbo, ormbunke, ormbär, ormfisk, ormgift, ormgran, ormgrop, ormknut, ormmänniska, ormrot, ormserum, ormskinn, ormslå, ormspott, ormstjärna, ormtjusare, ormträd, ormtunga, ormvråk, ormyngel, ormyngel, ormägg, ormörn, skallerorm, tomtorm, vitorm

   Besläktade ord: orkamtig, orma sig, ormlik

2. (mytologi, mindre brukligt) drake, serpentinskt drakväsen

   Användning: Främst i sammansättningar och i viss utsträckning poesi samt skaldediktning etc.

   1831–1836: Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen:

   Då Aeneas utgöt drickoffer åt sin faders vålnad, framgick ur graven en ofantlig drake, vars kropp utgjorde sju ofantliga ringar; han var azurblå, och hans rygg betäckt med gyllene fläckar; fjällen skimrade av regnbågens färger. Han gick omkring grifthögen och altarna, smög emellan kärlen och skålarna, smakade av offerspisen, och drog sig fredsamt tillbaka i högen. Aeneas ansåg denna drake eller orm vara sin faders skyddsande.

   Hyponymer: lindorm, flygdrake, sjöorm

   Sammansättningar: drakorm

   Etymologi: Kognat med fornengelska wyrm (”drake”), engelska worm (”ormdrake”) och tyska Wurm (”serpentinskt odjur”) med mera. Av fornsvenska ormber i betydelsen drake, av dito fornnordiska ormr, av forngermanskt ursprung, där drakar ursprungligen ansågs vara övernaturliga ormar av olika form, såsom midgårdsormen i fornnordisk mytologi. Jämför med ordet drake, ursprungligen av klassisk grekiska δράκων (drákōn, ”stor orm eller drake etc”), även franskans guivre och vouivre samt engelskans wyvern, härrörande latinska vīpera (”huggorm, giftorm”). Germanska drakar beskrevs och avbildades ursprungligen som stora ormar på land och till sjöss, vilka senare fick lemmar och vingar i och med övergången till högmedeltiden. I det fornengelska Beowulfkvädet från 800-talet används både termen wyrm (”orm”) och draca (”drake”) om draken i kvädet. I den fornnordiska hjältedikten Fáfnismál (”Sången om Fafner”) från slutet av 1200-talet kallas draken Fafner för orm och saknar lemmar och vingar. I den något senare Völsungasagan beskrivs han med axlar, vilket indikerar lemmar, och kallas både drake och orm. Först under 1300-talet beskrivs drakar och ormar som åtskilda varelser i isländsk sagolitteratur, även om orm fortsättningsvis användes om drake i poetisk mening, likaså i Svenskan, Engelskan och Tyskan med mera, särskilt i sammansättningar såsom lindorm och sjöorm, även tyska Tatzelwurm med mera. De äldre germanska draksynonymerna har uppmärksammats i modern tid, särskilt genom Tolkiens verk, som återetablerade begreppen worm och drake i engelskan. Därtill har även fornengelskans wyrm lånats åter in i engelskan.

Etymologi: Av fornsvenska ormber (”orm; kryp, kräldjur”), av fornnordiska ormr, ormʀ, av ett ej belagt urgermanska *wurmiz (”kräldjur, orm, mask”). Belagt i svenska runnamn sedan Vikingatiden, tidigast i ᚢᚱᛘᛁᛚᛏᛦ (ur(m)iltʀ, ”Ormhild”) från cirka 800. Kring 1000-talet finns följande belagt: ᚬᚱᛘᚱ (ormr, ”Orm”), ᚢᚱᛘ (urm, ”Orm”), ᚢᚱᛘᛅᚱ (nominativ: urmar, ”Ormar”), ᚢᚱᛘᚢᛚᚠ (urmulf, ”Ormulf”), ᚬᚱᛘᚴᛅᛁᛦ (ormkaiʀ, ”Ormger”), ᚢᚱᛘᛁᛦ (urmiʀ, ackusativ av ormkaiʀ). Som självständigt substantiv först belagt sedan 1300-talet. Kognat med isländska ormur (”mask; orm”), tyska Wurm (”mask; drake”), engelska worm (”mask; serpentin; drake”) samt vermin (”ohyra”), besläktat med latinska vermis (”mask”).

Översättningar

reptil

• afrikaans: slang ^(af)
• ainu: ウェンペサニ (wempesani)
• albanska: gjarpër ^(sq) m
• amhariska: ተመን (tämän)
• arabiska: ثُعْبَان m (ṯuʿbān), ثَعَابِينُ pl (ṯaʿābīn)
• armeniska: օձ ^(hy) (òj)
• arumänska: sharpe
• asturiska: culiebra ^(ast) f
• azerbajdzjanska: ilan ^(az)
• bokmål: slange ^(no)
• burmesiska: မြွေ ^(my) (mrwe)
• danska: slange ^(da) u
• engelska: snake ^(en), serpent ^(en), worm ^(en), adder ^(en)
• esperanto: serpento ^(eo)
• estniska: madu ^(et), uss ^(et)
• fiji: gata ^(fj)
• finska: käärme ^(fi)
• fornengelska: wyrm, snaca, nǣdre
• fornfranska: wivre
• fornnordiska: naðr, naðra, ormr, snákr, snókr
• fornsvenska: ormber, snook, snock, *nader, *nadra, *næder, *nædra
• franska: serpent ^(fr) m
• färöiska: slanga ^(fo) f, ormur ^(fo) m
• friuliska: sarpint m
• indonesiska: ular ^(id)
• italienska: serpente ^(it) m
• japanska: 蛇 ^(ja) (へび, hebi)
• jiddisch: שלאַנג f (shlang)
• khmer: ពស់ ^(km) (pŭəh)
• koreanska: 뱀 ^(ko) (baem)
• ladino: kulevra f
• lao: ງູ ^(lo) (ngū)
• nederländska: slang ^(nl) f
• nynorska: orm, slange ⁽ⁿⁿ⁾
• persiska: مار ^(fa) (mâr)
• polska: wąż ^(pl) m
• rohingya: háf
• ryska: змея ^(ru)
• spanska: serpiente ^(es) f
• svensk romani: sapp u
• thai: งู ^(th) (nguu)
• tigrinska: ተመን ^(ti) (tämän)
• turkiska: yılan ^(tr)
• turkmeniska: ýılan
• tyska: Schlange ^(de) f

drake

• engelska: worm ^(en), wyrm ^(en) återlånat från fornengelskan, wurm ^(en) lånat från tyskan
• fornengelska: wyrm, draca, wyver
• fornfranska: wivre, dragon
• fornnordiska: dreki fvn, draki fön, naðr, ormr, snákr, snókr
• fornsvenska: draki, ormber
• franska: dragon ^(fr), guivre ^(fr), vouivre ^(fr)
• tyska: Wurm ^(de)

Nynorska

Substantiv

Böjningar av orm	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orm	ormen	ormer	ormane

orm

1. orm

   Användning: Särskilt om inhemska (norska) arter.

Synonymer

• slange