orm

en orm

Svenska

Substantiv

Böjningar av orm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orm	ormen	ormar	ormarna
Genitiv	orms	ormens	ormars	ormarnas

orm

• uttal: orm /ˈʊrm/

1. en reptil (kräldjur) av underordningen Serpentes

Etymologi

Av fornsvenskans ormber, av fornnordiskans ormr. Besläktat med isländskans ormur (samma bet.), tyskans Wurm (mask), engelskans worm (mask) och latinets vermis (mask).

Hyperonymer

• fjällbärande kräldjur

Hyponymer

reptil

boaorm giftsnok

glansorm havsorm

huggorm maskorm

snok vårtorm

Sammansättningar

reptil

boaorm kopparorm ormbett ormbiten ormbo ormbunke ormbär ormfisk ormgift

ormgran ormgrop ormknut ormmänniska ormrot ormserum

ormskinn ormslå ormspott ormstjärna ormtjusare ormträd

ormtunga ormvråk ormyngel ormyngel ormägg ormörn skallerorm

Översättningar

reptil

ainu: ウェンペサニ albanska: gjarpër m arabiska: ثُعْبَان m, ثَعَابِينُ pl. armeniska: օձ (hy) arumänska: sharpe asturiska: culiebra f azerbajdzjanska: ilan (az) bokmål: slange (no) danska: slange (da) u engelska: snake (en) esperanto: serpento estniska: madu (et), uss (et) fijianska: gata (fj) finska: käärme (fi)

franska: serpent (fr) m färöiska: slanga f, ormur m friuliska: sarpint m japanska: へび (ja) nederländska: slang (nl) f nynorska: orm, slange (nn) polska: wąż (pl) m ryska: змея (ru) spanska: serpiente (es) f tyska: Schlange (de) f

Se även

• orma sig

Nynorska

Substantiv

Böjningar av orm	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orm	ormen	ormer	ormane

orm

1. orm

   Användning: Särskilt om inhemska (norska) arter.

Synonymer

• slange