snor

Svenska

Substantiv

Böjningar av snor	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snor	snoret
Genitiv	snors	snorets

snor

1. (vardagligt) fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna

   Snoret rinner hela tiden.

   Etymologi: Av fornsvenska snoor med tidig fornsvensk vokalförlängning, av ett germanskt *snuza-.

   Synonymer: nasalt mucus (formellt)

   Sammansättningar: snorbuse, snorgärs, snorhal, snorkråka, snorluv, snorpäls, snorunge, snorvalp, stjärnsnor

   Besläktade ord: snora, snorig

Översättningar

slem i näsan

• bokmål: snørr ^(no)
• danska: snot ^(da) n
• engelska: snot ^(en)
• finska: räkä ^(fi)
• franska: morve ^(fr) f
• japanska: 鼻水 ^(ja) (はなみず)
• portugisiska: ranho ^(pt) m, tatu ^(pt) m
• spanska: moco ^(es) m
• tyska: Rotz ^(de) m

Verb

snor

1. böjningsform av sno

Danska

Substantiv

snor u

1. bindtråd, säcksnöre, starkt snöre

Verb

snor

1. böjningsform av sno

Frisiska

Substantiv

snor

1. mustasch

Nederländska

Substantiv

snor

1. mustasch
2. vassångare

Volapük

Substantiv

Böjningar av snor
	Singular	Plural
Nominativ	snor	snors
Genitiv	snora	snoras
Dativ	snore	snores
Ackusativ	snori	snoris

snor

1. snarkning

   Synonymer: snok