snor

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av snor  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ snor snoret
Genitiv snors snorets

snor

  1. (vardagligt) fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna
    Snoret rinner hela tiden.
    Etymologi: Av fornsvenska snoor med tidig fornsvensk vokalförlängning, av ett germanskt *snuza-[1].
    Synonymer: nasalt mucus (formellt)
    Sammansättningar: snorbuse, snorgärs, snorkråka, snorluv, snorpäls, snorvalp, snorunge
    Besläktade ord: snora, snorig

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

snor

  1. böjningsform av sno

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av snor  Oräknebart
maskulinum Obestämd Bestämd
Nominativ snor snorĕnn
Dativ   snorŭm

snor m

  • uttal: /snɑ́ˑɾ/, /snɒ́ˑɾ/, /snóˑɾ/
  1. snor
    Etymologi: Av ett germanskt *snuza-.
    Besläktade ord: snora, snork’, snorug
    Homofoner: snar

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

snor u

  1. bindtråd, säcksnöre, starkt snöre

Verb[redigera]

snor

  1. böjningsform av sno

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

snor

  1. mustasch
  2. vassångare

Volapük[redigera]

Substantiv[redigera]

snor

  1. snarkning
    Synonymer: snok

Källor[redigera]