snor

Svenska

Substantiv

Böjningar av snor	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snor	snoret
Genitiv	snors	snorets

snor

1. (vardagligt) fast eller flytande substans (slem) som bildas i slemhinnor i näsan, och kan rinna ur näsborrarna

   Snoret rinner hela tiden.

   Etymologi: Av fornsvenska snoor med tidig fornsvensk vokalförlängning, av ett germanskt *snuza-.

   Synonymer: nasalt mucus (formellt)

   Sammansättningar: snorbuse, snorgärs, snorhal, snorkråka, snorluv, snorpäls, snorunge, snorvalp, stjärnsnor

   Besläktade ord: snora, snorig

Översättningar

slem i näsan

• bokmål: snørr ^(no)
• danska: snot ^(da) n
• engelska: snot ^(en)
• finska: räkä ^(fi)
• franska: morve ^(fr) f
• japanska: 鼻水 ^(ja) (はなみず)
• portugisiska: ranho ^(pt) m, tatu ^(pt) m
• spanska: moco ^(es) m
• tyska: Rotz ^(de) m

Verb

snor

1. böjningsform av sno

Bottniska

Substantiv

Böjningar av snor	Oräknebart
maskulinum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snor	snorĕnn
Dativ		snorŭm

snor m

• uttal: snɑ́ˑɾ/, /snɒ́ˑɾ/, /snóˑɾ

1. snor

   Etymologi: Av ett germanskt *snuza-.

   Besläktade ord: snora, snork’, snorug

   Homofoner: snar

Danska

Substantiv

snor u

1. bindtråd, säcksnöre, starkt snöre

Verb

snor

1. böjningsform av sno

Frisiska

Substantiv

snor

1. mustasch

Nederländska

Substantiv

snor

1. mustasch
2. vassångare

Volapük

Substantiv

snor

1. snarkning

   Synonymer: snok