spricka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av spricka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ spricka sprickan sprickor sprickorna
Genitiv sprickas sprickans sprickors sprickornas

spricka u

  1. långsmal delning bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
  2. oenighet mellan två tidigare vänskapliga parter

Översättningar[redigera]


Verb[redigera]

Böjningar av spricka  Aktiv
Infinitiv spricka
Presens spricker
Preteritum sprack
Supinum spruckit
Imperativ sprick
Particip
Presens sprickande, sprickandes
Perfekt sprucken

spricka (intransitivt)

  1. (om hårt och ofta sprött material) rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]