stygging

Svenska

Substantiv

Böjningar av stygging	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stygging	styggingen	styggingar	styggingarna
Genitiv	styggings	styggingens	styggingars	styggingarnas

stygging

1. en person eller ett djur behäftigat med en påfallande anskrämlighet

Översättningar

en person eller ett djur behäftigat med en påfallande anskrämlighet

• polska: nicpoń ^(pl) m, hultaj ^(pl) m, gałgan ^(pl) m, gagatek ^(pl) m, szubrawiec ^(pl) m