svälta
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]Böjningar av svälta 1. | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | svälta | svältas |
Presens | svälter | svälts |
Preteritum | svälte, svalt | svältes, svalts |
Supinum | svält | svälts |
Imperativ | svält | – |
Particip | ||
Presens | svältande, svältandes | |
Perfekt | svulten |
Böjningar av svälta 2. | Aktiv |
---|---|
Infinitiv | svälta |
Presens | svälter |
Preteritum | svalt |
Supinum | svultit |
Imperativ | svält |
Particip | |
Presens | svältande, svältandes |
Perfekt | svulten |
svälta
- (transitivt) utsätta för svält
- Han svälte både sig själv och familjen.
- 1945: Svenska Dagbladets Årsbok:
- I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
- I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
- (intransitivt) inte få den mat man behöver
- Många fattiga svälter i Afrika.
- Etymologi: Av fornsvenska svælta med urgermanskt ursprung.
- Fraser: svälta ihjäl
Översättningar
[redigera]vara mycket hungrig
skadas eller dö
Substantiv
[redigera]Böjningar av svälta | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | svälta | svältan | svältor | svältorna |
Genitiv | svältas | svältans | svältors | svältornas |
svälta
- (främst i bestämd form plural) mager (och stenrik) ödemark eller hedmark uppkommen av försök till exploatering av ej för jordbruk lämplig mark; särskilt om dessa i Sjuhäradsbygden
- 1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand:
- Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
- Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
- 1956: Skogen - Volym 43 - Sida 262:
- I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.
- I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.
- Etymologi: Benämningen torde komma från den magra, steniga markens usla kvalité som odlingsmark och till den svält som tillföll de som försökte exploatera dessa marker.
- 1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand: