svälta
Utseende
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av svälta 1. | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | svälta | svältas |
| Presens | svälter | svälts |
| Preteritum | svälte, svalt | svältes, svalts |
| Supinum | svält | svälts |
| Imperativ | svält | – |
| Particip | ||
| Presens | svältande, svältandes | |
| Perfekt | svulten | |
| Böjningar av svälta 2. | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | svälta |
| Presens | svälter |
| Preteritum | svalt |
| Supinum | svultit |
| Imperativ | svält |
| Particip | |
| Presens | svältande, svältandes |
| Perfekt | svulten |
svälta
- (transitivt) utsätta för svält
- Han svälte både sig själv och familjen.
- 1945: Svenska Dagbladets Årsbok:
- I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
- I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
- (intransitivt) inte få den mat man behöver
- Många fattiga svälter i Afrika.

- Etymologi: Av fornsvenska svælta med urgermanskt ursprung.
- Fraser: svälta ihjäl
Översättningar
[redigera]vara mycket hungrig
- bokmål: sulte (no), svelte
- engelska: starve (en)
- finska: nähdä nälkää, kärsiä nälänhädästä
- franska: mourir de faim (fr)
- nynorska: svelte
- tyska: hungern (de), darben (de)
skadas eller dö
- engelska: starve (en)
- finska: nälkiinnyttää, näännyttää nälkään, pitää nälässä
- franska: mourir de faim (fr)
- isländska: svelta (is)
- tyska: hungern (de), darben (de)
Substantiv
[redigera]| Böjningar av svälta | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | svälta | svältan | svältor | svältorna |
| Genitiv | svältas | svältans | svältors | svältornas |
svälta
- (främst i bestämd form plural) mager (och stenrik) ödemark eller hedmark uppkommen av försök till exploatering av ej för jordbruk lämplig mark; särskilt om dessa i Sjuhäradsbygden
- 1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand:
- Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
- Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
- 1956: Skogen - Volym 43 - Sida 262:
- I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.
- I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.
- Etymologi: Benämningen torde komma från den magra, steniga markens usla kvalité som odlingsmark och till den svält som tillföll de som försökte exploatera dessa marker.
- 1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand:
