svala

Svenska

Adjektiv

svala

1. böjningsform av sval

Substantiv

Böjningar av svala	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svala	svalan	svalor	svalorna
Genitiv	svalas	svalans	svalors	svalornas

en svala

svala

• uttal: /ˈsvɑ̀ːla/

1. fågel inom familjen svalor

   Sammansättningar: backsvala, hussvala, klippsvala, ladusvala, svalbo

   Fraser: En svala gör ingen sommar.

   Etymologi: Ordet går tillbaka till urgermanska *swalwon, som även gett liktydiga engelska swallow och tyska Schwalbe, m.fl. Vidare ursprung är osäkert, men möjligen går det tillbaka till ett urindoeuropeiskt *swol-wi-, varav även ryska соловей, solovej, "näktergal". En annan möjlighet är att det är besläktat med det första ledet i grekiska ἀλκυών, alkyon (jämför engelska halcyon), "kungsfiskare"; denna stam är troligtvis densamma som i grekiska ἅλς, "salt", av samma rot som salt.

Översättningar

fågel

• belarusiska: ластаўка f
• bokmål: svale mf
• danska: svale ^(da) u
• engelska: swallow ^(en), martin ^(en)
• finska: pääsky ^(fi)
• franska: hirondelle ^(fr)
• japanska: 燕 ^(ja) (ツバメ, tsubame)
• katalanska: oreneta ^(ca) f
• kurdiska: dûvmeqesk ^(ku), meqesok ^(ku), hechecik ^(ku)
• nynorska: svale f
• polska: jaskółka ^(pl) f
• ryska: ласточка ^(ru)
• spanska: golondrina ^(es) f
• tyska: Schwalbe ^(de) f
• ukrainska: ластівка f

Bokmål

Substantiv

svala

1. böjningsform av svale

Nynorska

Substantiv

svala

1. böjningsform av svale