Hoppa till innehållet

svenska

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
svenska

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av svenska 1. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ svenska svenskan
Genitiv svenskas svenskans
Som förled i sammansättningar används svensk-.
Böjningar av svenska 2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ svenska svenskan svenskor svenskorna
Genitiv svenskas svenskans svenskors svenskornas

svenska

  1. nordiskt språk som talas i Sverige och Finland (officiellt i båda länderna)
    Etymologi: Belagt sedan 1300-talet, som fornsvenska svænska.[1][2]
    Sammansättningar: svensklektion, svensklärare
  2. svensk kvinna
    Etymologi: Belagt sedan 1773.[1]

Översättningar

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

svenska

  1. böjningsform av svensk

Verb

[redigera]
Böjningar av svenska  Aktiv Passiv
Infinitiv svenska svenskas
Presens svenskar svenskas
Preteritum svenskade svenskades
Supinum svenskat svenskats
Imperativ svenska –
Particip
Presens svenskande, svenskandes
Perfekt   (svenskad)?

svenska

  1. (mindre brukligt) tala svenska
    1875: Studier i Sveriges statskunskap: Del 1: Land och folk, Wilhelm Erik Svedelius:
    Ännu på 1840-talet var icke sällsynt att träffa äldre personer, som talade båda språken, men uttryckte sig lättare på finska än när de "svenskade" d.ä. talade svenska.
    2014: Att inte vilja se, Jan Guillou:
    Alla andra på bygget visste ju att han var norrman – hur mycket han än svenskade sig, som man hade kallat detta blandspråk bland rallarna på Hardangervidda, så hördes det såfort han öppnade munnen att han var norrman.

Källor

[redigera]
  1. 1 2 Svensk ordbok: "svenska", läst 2021-02-06
  2. ↑ Ordbok över svenska medeltidsspråket: supplement (1925-1973) "svänska"