svenska

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
svenska

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av svenska 1. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ svenska svenskan
Genitiv svenskas svenskans
Som förled i sammansättningar används svensk-.
Böjningar av svenska 2. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ svenska svenskan svenskor svenskorna
Genitiv svenskas svenskans svenskors svenskornas

svenska

  1. nordiskt språk som talas i Sverige och Finland (officiellt i båda länderna)
    Etymologi: Belagt sedan 1300-talet, som fornsvenska svænska.[1][2]
    Sammansättningar: svensklektion, svensklärare
  2. svensk kvinna
    Etymologi: Belagt sedan 1773.[1]

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

svenska

  1. böjningsform av svensk

Verb[redigera]

Böjningar av svenska  Aktiv Passiv
Infinitiv svenska svenskas
Presens svenskar svenskas
Preteritum svenskade svenskades
Supinum svenskat svenskats
Imperativ svenska
Particip
Presens svenskande, svenskandes
Perfekt   (svenskad)?

svenska

  1. (mindre brukligt) tala svenska
    1875: Studier i Sveriges statskunskap: Del 1: Land och folk, Wilhelm Erik Svedelius:
    Ännu på 1840-talet var icke sällsynt att träffa äldre personer, som talade båda språken, men uttryckte sig lättare på finska än när de "svenskade" d.ä. talade svenska.
    2014: Att inte vilja se, Jan Guillou:
    Alla andra på bygget visste ju att han var norrman – hur mycket han än svenskade sig, som man hade kallat detta blandspråk bland rallarna på Hardangervidda, så hördes det såfort han öppnade munnen att han var norrman.

Källor[redigera]

  1. 1,0 1,1 Svensk ordbok: "svenska", läst 2021-02-06
  2. Ordbok över svenska medeltidsspråket: supplement (1925-1973) "svänska"