timmer

Svenska

Substantiv

Böjningar av timmer	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	timmer	timret	timmer	timren
Genitiv	timmers	timrets	timmers	timrens

timmer

1. (avverkad) trästock avsedd för förädling

   Etymologi: Av fornsvenska timber.

   Sammansättningar: timmerbil, timmerbråte, timmerbröt, timmerbunt, timmerhus, timmerkoja, timmerlass, timmerman, timmerråvara, timmerstock

Översättningar

avverkad trä

• bokmål: tømmer ^(no) n
• engelska: timber ^(en)
• finska: puutavara ^(fi)
• litauiska: medis ^(lt) m, mediena f
• lågskotska: timmer
• nynorska: tømmer n
• polska: drewno ^(pl) n
• ryska: бревно ^(ru) n (brevnó)
• tyska: Bauholz ^(de) n, Holz ^(de) n

Interjektion

timmer

1. rop av en skogshuggare att en träd är om att falla

Översättningar

interjektion

• tyska: Baum fällt !