falla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även fälla och fålla.

verb på svenska: jfr "fallen ängel"

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av falla  Aktiv
Infinitiv falla
Presens faller
Preteritum föll
Supinum fallit
Imperativ fall
Particip
Presens fallande, fallandes
Perfekt fallen
Not:

perfektparticip främst i betydelserna 2 och 3

falla

  1. okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
    Hon föll från nedersta våningen, men fick inga allvarliga skador.
    Jag är trädets vän. Därför äter jag bara fallen frukt.
  2. (militärt) bli intagen av fienden
    Efter två veckors belägring föll staden till ockupanterna.
  3. (sport) förlora en tävling eller en match mot någon man sett en möjlighet att slå
    I spurtuppgörelsen om tredjepriset föll Andersson mot den ryske åkaren.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: fall, fälla
Sammansättningar: anbefalla, anfalla, befalla, bifalla, fallskärm, bortfall
Diverse: Avvikande böjning för sammansättningar anbefalla och befalla, medan övriga följer mönstret.

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]