tog

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

tog

  1. böjningsform av ta
  2. böjningsform av taga

Bretonska[redigera]

Substantiv[redigera]

tog m

  1. hatt
    Synonymer: kabell

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tog  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tog toget tog togene
Genitiv togs togets togs togenes

tog n

  1. (järnväg) tåg
  2. tåg (procession)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Användning: Plural obestämd form toge kan förekomma i betydelse [1].
Sammansättningar: brinttog, bumletog, damptog, demonstrationstog, dieseltog, eksprestog, eltog, fakkeltog, futtog, godstog, jernbanetog, lastvognstog, ligtog, lokaltog, lyntog, modeltog, nattog, nærtog, persontog, regionaltog, sørgetog, togafgang, togbane, togbus, togdrift, togforbindelse, togforsinkelse, toggang, togkiosk, togpersonale, togrøveri, togskinne, togstation, togsurfe, togulykke, togvogn
Besläktade ord: optog, toge

Verb[redigera]

tog

  1. böjningsform av tage
  2. böjningsform av toge