tog

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

tog

  1. böjningsform av ta
  2. böjningsform av taga

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tog  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tog togjĕð tog toga
Dativ   togjen   togum

tog n

  • uttal: /tʰɑ́ˑɣ/ (Umeå)
  1. tåg, rep
    Etymologi: Av fornnordiska tog; jämför isländska tog, danska tov, svenska tåg.
    Besläktade ord: togn’
  2. (fordon) tåg, järnvägståg
    Etymologi: Av medellågtyska toch.
    Sammansättningar: jarnbęðntog "järnvägståg"

Bretonska[redigera]

Substantiv[redigera]

tog m

  1. hatt
    Synonymer: kabell

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tog  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tog toget tog togene
Genitiv togs togets togs togenes

tog n

  1. (järnväg) tåg
  2. tåg (procession)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Användning: Plural obestämd form toge kan förekomma i betydelse [1].
Sammansättningar: brinttog, bumletog, damptog, demonstrationstog, dieseltog, eksprestog, eltog, fakkeltog, futtog, godstog, jernbanetog, lastvognstog, ligtog, lokaltog, lyntog, modeltog, nattog, nærtog, persontog, regionaltog, sørgetog, togafgang, togbane, togbus, togdrift, togforbindelse, togforsinkelse, toggang, togkiosk, togpersonale, togrøveri, togskinne, togstation, togsurfe, togulykke, togvogn
Besläktade ord: optog, toge

Verb[redigera]

tog

  1. böjningsform av tage
  2. böjningsform av toge