tåg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
tåg
Wikipedia-logo-v2.svg

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tåg 1,2,3,4 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tåg tåget tåg tågen
Genitiv tågs tågets tågs tågens
Böjningar av tåg 5 (botanik) Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tåg tågen tågar tågarna
Genitiv tågs tågens tågars tågarnas
ett X2000-tåg (1)

tåg

  1. (fordon, järnväg) lok eller motorvagn, med eller utan en rad sammankopplade vagnar, för transport av människor och godsjärnväg eller liknande bana
    Hyperonymer: spårfordon
    Det avgår ett tåg varje halvtimme.
    {{sammansättningar|expresståg, extratåg, fjärrtåg, godståg, höghastighetståg, järnvägståg, leksakståg, maglevtåg, magnettåg, malmtåg, mjölktåg, motorvagnståg, nattåg, passagerartåg, pendeltåg, persontåg, regionaltåg, snälltåg, snabbtåg, spårbyggnadståg, spårvagnståg, tunnelbanetåg, tågavgång, tågbana, tågbiljett, tågbolag, tågfärd, tågfärja, tågförare, tågförbindelse, tågkaos, tågkollision, tågkort, tågkrock, tågresa, tågräls, tågsignal, tågspår, tågstation, tågsäte, tågsätt, tågtider, tågtidtabell, tågtrafik, tågtunnel, tågvikt, tågvärd, tågvärdinna
    Jämför: spårvagn
    Fraser: (idiom) (gå) som tåget, dummare än tåget
  2. (fordon, vägtransport) fordonståg; motordrivet fordon med tillkopplat släpfordon
  3. procession eller marsch där flera människor (ibland även djur) går på rad efter varandra
    Besläktade ord: tåga
    Sammansättningar: demonstrationståg, fälttåg, korståg, luciatåg, lämmeltåg, plundringståg, polygontåg, själatåget, sorgetåg, strövtåg, vikingatåg
  4. ett längre sammanhängande knippe tvinnade eller flätade fibrer, såsom kabel, tross och rep
  5. (botanik) ett släkte fleråriga örter i familjen tågväxter med det vetenskapliga namnet Juncus
    Sammansättningar: bruntåg, dytåg, fjälltåg, grodtåg, huvudtåg, tågväxter, tågsläktet

Etymologi[redigera]

1. järnväg: Sedan 1889, av #3 under inflytande av tyska Zug. (Tidigt, innan ordet slagit igenom, förekom även träng, av engelska train.)

3. procession: Antingen sedan yngre fornsvensk tid, av fornsvenska tag, av fornlågtyska toch, "resa", "krigståg", eller sedan omkring 1550, tugh, från danska tog, av medellågtyska toch. Det germanska ordet kommer av stammen *tuʒa- (n.), en biform till tuʒi- (m.) (som i medellågtyskan blivit toge, "resa", i fornhögtyskan och sedermera tyskan Zug), verbalsubstantiv till germanska *tiuhan, "dra", besläktat med #4.

4. rep: Besläktat med tya (i betydelsen "dra"), tygel, förtöja; av fornsvenska togh eller tugh (jämför isländska tog, danska tov (toug)), av fornnordiska taug (vilket även gett den andra stavelsen i fornnordiska ørtog, œrtug, vilket gett forngutniska ertaug, forndanska ørtugh, fornsvenska örtugh (med flera stavningar) och därav svenska örtug), av germanska tuʒa, av tauʒō/taugo (därav även fornengelska teag och engelska tie, "knyta"; jämför även det till tauʒō närbesläktade tauʒian, vilket bland annat gett svenskan töja och tyskan ziehen), av urindoeuropeiska *deuk-, "dra", "leda" (därav även latinets dux, "ledare", vilket gett engelskan duke, "hertig").

5. ört: Sedan 1748, togh. Stavningen tåg sedan 1807. Ursprungligen dialektalt, med betydelsen "sugrot", "ranka", "slingerväxt" (jämför isländska tág, "sugrot", norska taag, "fiber", "liten sena"). Besläktat med medelhögtyskans zâch/zâhe, "veke", samt med tagel.

Synonymer[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]