träta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av träta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ träta trätan trätor trätorna
Genitiv trätas trätans trätors trätornas

träta

  1. tvist, klammeri, gräl, mellanhavande, dispyt, ordstrid, kiv
    1898: Det kinesiska nyåret (Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning), C. J. A. Kihlstedt:
    Beredelserna för nyårets firande bestå uti att klarera alla skulder gjorda under året, hvilket ofta är brydsamt och i flesta fall förenadt med trätor och slagsmål.
    Vanliga konstruktioner: träta med ngn, träta mellan ngra, träta om ngt
    Fraser: (konkreta) komma i träta med ngn
    Sammansättningar: ordträta, trätgirig, trätobroder

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av träta  Aktiv Passiv
Infinitiv träta trätas
Presens träter träts (trätes)
Preteritum trätte trättes
Supinum trätt trätts
Imperativ trät
Particip
Presens trätande, trätandes
Perfekt

träta

  1. kivas, gräla, munhuggas
    Vanliga konstruktioner: träta med ngn, träta om ngt
    Nu säger du åt ungarna att sluta träta ögonaböj!
    1895: Äktenskapliga kärleken och dess motsats, Emanuel Swedenborg:
    En kysk hustru kan betrakta mannen med sträf min, tilltala honom med skarp röst, och jemväl vredgas och träta, och dock likväl i hjertat hysa en smekande och öm kärlek mot honom.

Översättningar

[redigera]