trubbel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av trubbel  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ trubbel trubblet
Genitiv trubbels trubblets

trubbel

  1. bekymmer, svårigheter
    Synonymer: bekymmer, besvär, bråk, knipa, problem, svårighet, trassel
    Etymologi: Av engelska trouble.[1]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "trubbel", läst 2021-01-22