Ärger

From Wiktionary
Jump to navigation Jump to search

Tyska[edit]

Substantiv[edit]

Böjningar av Ärger 
maskulinum Oräknebart
Nominativ der Ärger
Genitiv des Ärgers
Dativ dem Ärger
Ackusativ den Ärger

Ärger m

  1. förargelse, ilska, irritation, förtrytelse, trassel, trubbel
    Synonymer: Ärgernis, Verdruss
    Besläktade ord: ärgerlich
    Wir haben Ärger mit dem Auto.
    Vi har trassel med bilen.