tupel
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]tupel
| Böjningar av tupel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tupel | tupeln | tuplar | tuplarna |
| Genitiv | tupels | tupelns | tuplars | tuplarnas |
- (matematik) används tillsammans med en siffra eller namn på tal för att ange en följd av så många element
- För att beskriva en punkt i ett 3-dimensionellt rum så använder vi en 3-tupel, dvs en grupp av tre tal.
- Varianter: tipel
- Etymologi: Ursprungligen från likheten mellan de latinska orden för "femfaldig", "sexfaldig" och så vidare: quintuplex, sextuplex, septuplex... Ledet "tuplex" är däremot ingen ändelse i latinet, utan de latinska orden ska uttolkas t.ex. quintu-plex istället för *quin-tuplex.
- Användning: En 2-tupel där elementen är tal, kallas även ett talpar, om antalet är tre är det en taltrippel, och om det är fyra används ibland en kvadrupel, efter det latinska räkneordet för fyra. Ibland används även konstruktioner med godtyckliga antal element, såsom "n-tupel". Om möjligt skrivs då variabelnamnet (n i detta fall) i kursiv stil.
- Se även: singel, dubbel, trippel, kvadrupel, kvintupel, sextupel, septupel, oktupel, nonupel, decupel, oncupel, tektupel, trektupel, vektupel, feptupel