tvinga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

substantiv på svenska: Det man gör med något man använder en tving till. Att tvinga en bräda.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av tvinga  Aktiv Passiv
Infinitiv tvinga tvingas
Presens tvingar tvingas
Preteritum tvingade tvingades
Supinum tvingat tvingats
Imperativ tvinga
Particip
Presens tvingande, tvingandes
Perfekt tvingad
Not:

Svag böjning

Böjningar av tvinga  Aktiv Passiv
Infinitiv tvinga tvingas
Presens tvingar tvingas
Preteritum tvang tvangs
Supinum tvungit tvungits
Imperativ tvinga
Particip
Presens tvingande, tvingandes
Perfekt tvungen
Not:

Stark böjning

tvinga

  1. försöka någon att göra något mot dennes vilja
    2012: På rätt hylla i livet (Språktidningen), Maria Leijonhielm:
    Eftersom hon inte kunde skriva tvang hon sin storasyster Anne att ta upp diktamen medan hon spann en historia runt deras gamla trötta grannfru.
    Jämför: nödga
    Fraser: tvinga av, tvinga fram, tvinga ifrån, tvinga på, tvinga sig till, tvinga till sig
    Sammansättningar: avtvinga, framtvinga, fråntvinga, påtvinga, tilltvinga
    Etymologi: Av fornsvenska þvinga.[1][2]
    Besläktade ord: tving, tvång

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok: "tvinga"
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "þvinga"