typ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

<okänd ordklass> på svenska: kuf, original <okänd ordklass> på svenska: inom tryckkonsten, t.ex. typsnitt

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av typ  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ typ typen typer typerna
Genitiv typs typens typers typernas

typ

  1. urbild, förebild, modell, sort
    Jag tycker om den typen av filmer.
  2. föredragen sorts person; en sorts person som någon finner attraktiv
    Du är inte min typ.
  3. otrevlig person
    Jag såg en skum typ på andra sidan gatan.
    Jämför: kuf
  4. (taxonomi) inom taxonomi en term som bildar en beteckning på ett specifikt taxon eller ett särskilt specimen av det taxonet
    Hyponymer: allotyp, epityp, holotyp, isotyp, lektotyp, neotyp, paralektotyp, paratyp, syntyp, typart

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

typ

  1. (vardagligt) ungefär
    Klockan är typ tre.
    Synonymer: ungefär, cirka, nästan
  2. (vardagligt) nästan, i princip
    Jag var typ klar med matteprovet när tiden var slut, men fick inte göra det sista talet.
    Jag gjorde allt han sa, typ, men ändå hackade han på mig.
    Synonymer: nästan
  3. (vardagligt) utfyllnadsord, rikligt förekommande i viss talspråksjargong
    Simon var typ jättelång.
    Synonymer: liksom

Översättningar[redigera]

Polska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av typ 
maskulinum Singular Plural
Nominativ typ typy
Genitiv typu typów
Dativ typowi typom
Ackusativ typ typy
Instrumentalis typem typami
Lokativ typie typach
Vokativ typie typy

typ m

  1. sort, slag, typ
  2. (biologi) stam