tyst

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av tyst  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tyst
Neutrum tyst
Bestämd
singular
Maskulinum tyste tystare tystaste
Alla tysta tystaste
Plural tysta tystaste
Predikativt
Singular Utrum tyst
Neutrum tyst tystare tystast
Plural tysta
 
Adverbavledning tyst

tyst

  1. nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig
    Synonymer: dövlin (orsamål)
  2. som bevarar en hemlighet; som inte säger något om visst ämne

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska thyster. Nordiskt ord av dunkelt ursprung; besläktat med danska tyst.

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

Böjningar av tyst 
Positiv tyst
Komparativ tystare
Superlativ tystast

tyst

  1. avledning till adjektivet tyst; på ett nästan eller helt ljudlöst sätt
    Man kan inte skrika tyst.
    Etymologi: Av adjektivet tyst och suffixet -t. Orden är dock homonymer eftersom det redan slutar på t.

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

tyst!

  1. uppmaning att inte ge några ljud ifrån sig

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]