tyst

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av tyst  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tyst tystare  
Neutrum tyst
Bestämd
singular
Maskulinum tyste tystaste
Alla tysta
Plural tysta
  Predikativt
Singular Utrum tyst tystare tystast
Neutrum tyst
Plural tysta
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (tyst)?

tyst

  1. nästan eller helt ljudlös; som endast ger svaga ljud ifrån sig
    Synonymer: dövlin (orsamål)
  2. som bevarar en hemlighet; som inte säger något om visst ämne
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska thyster. Nordiskt ord av dunkelt ursprung; besläktat med danska tyst.
Besläktade ord: tysta, tysthet, tystna, tystnad
Sammansättningar: dödstyst, knäpptyst, tystlåten
Fraser: tyst som en mus

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

Böjningar av tyst 
Positiv tyst
Komparativ tystare
Superlativ tystast

tyst

  1. avledning till adjektivet tyst; på ett nästan eller helt ljudlöst sätt
    Man kan inte skrika tyst.
    Etymologi: Av adjektivet tyst och suffixet -t. Orden är dock homonymer eftersom det redan slutar på t.

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

tyst!

  1. uppmaning att inte ge några ljud ifrån sig

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]