uppför

From Wiktionary
Jump to navigation Jump to search

Svenska[edit]

Adverb[edit]

uppför

  1. i riktningen uppåt, särskilt snett med bibehållen kontakt med mark eller golv
    Etymologi: Av prepositionen (absolut användning).
    Antonymer: nedför, nerför
    Sammansättningar: uppförsbacke, uppförslut

Preposition[edit]

uppför

  1. längsmed och mot toppen av

Översättningar[edit]

Verb[edit]

uppför

  1. böjningsform av uppföra