utbörding

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av utbörding  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ utbörding utbördingen utbördingar utbördingarna
Genitiv utbördings utbördingens utbördingars utbördingarnas

utbörding u

  1. (ålderdomligt) utböling
    Se även tesaurus: Avstånd, Innevånare, Avvikelse, Avskildhet