utbryta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av utbryta  Aktiv
Infinitiv utbryta
Presens utbryter
Preteritum utbröt
Supinum utbrutit
Imperativ utbryt
Particip
Presens utbrytande, utbrytandes
Perfekt utbruten

utbryta

  1. (intransitivt) börja, oftast utan förvarning
    Krig har utbrutit mellan land X och land Y.
    Se även: bryta ut

Översättningar[redigera]