bryta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av bryta  Aktiv Passiv
Infinitiv bryta brytas
Presens bryter bryts (brytes)
Preteritum bröt bröts
Supinum brutit brutits
Imperativ bryt
Particip
Presens brytande, brytandes
Perfekt bruten

bryta

  1. få något skört att spricka sönder i mindre delar (ofta genom kraftig böjning)
    Hon delade upp knäckebrödet till barnen genom att bryta det på mitten.
    Handbollsspelare bröt benet vid en kollision med en motståndare.
    Synonymer: knäcka, bräcka, krossa
  2. åstadkomma något genom kraftutveckling; forcera ett motstånd
    Inbrottstjuvar bröt sig in genom tak.
    Han drog sitt svärd från bälte och bröt i striden fram.
    Synonymer: forcera, röja, bana väg, framtränga, pressa sig fram
    Sammansättningar: isbrytare
  3. (genom kraftutveckling) förstöra något som självständig enhet; ofta överfört
    Monstervindar i fjällen kan bryta sönder vilket flygplan som helst.
    De bröt ner hans motståndskraft och vilja ordentligt.
    Synonymer: krossa, knäcka, bryta sönder, tillintetgöra
  4. utvinna malm, extrahera ett mineral ur malm
    Synonymer: utvinna
    Sammansättningar: brytvärd
  5. få något att upphöra att fungera, förlöpa o. dyl.; göra slut på ett förhållande, en verksamhet o. dyl.
    Telefonsamtalet bröts plötsligt.
    Vi gick båda med på att bryta kontraktet.
    I och med denna kris så bröt jag upp från mitt äktenskap.
    Synonymer: avbryta, stoppa, inställa, hejda, avblåsa
  6. (om lag, regel) inte följa en lag, regel, e.dyl. som samhället påtvingar
    Föraren i bilen som körde mot rött ljus bröt mot lagen.
    Skolan bröt mot sekretessbestämmelser.
    Han ansågs ha brutit mot överbefälhavarens order och ställdes inför krigsrätt.
    Synonymer: överträda
    Antonymer: lyda, följa, rätta sig efter, foga sig efter
  7. (om löfte) sluta följa ett löfte, en ed, sitt ord, e.dyl. som man själv bestämt
    Hon bröt sitt löfte genom att berätta svaret.
    Kung Kristian hade brutit den ed han avlagt vid kröningen, där han lovat att beskydda sina undersåtar.
    Antonymer: hålla, följa, infria
  8. tala med främmande accent
    Sköterskan bröt på tyska.
  9. (om färg, smak) ge nyans till den angivna färgen/smaken; blanda färg/smak till önskad kulör/smak
    Jag ska bryta smak mot något som inte är så likt det vanliga.
  10. (om stämning) förändra en stämning, atmosfär
    Det var kvinnan i lila som först bröt tystnaden.
  11. (bollsport) förhindra att motståndarlaget lyckas utföra en passning
  12. (fysik, optik) om ljus eller annan elektromagnetisk strålning: ändra riktning vid övergång mellan två olika ämnen
    Ljuset bröts när det gick ner i vattnet från att ha varit i luften.
    Synonymer: refraktera
    Jämför: från ogenomskinlig yta: reflektera, spegla; vid kanter av en öppning: diffraktera, böja; i gravitationsfält: böja, kröka
    Sammansättningar: brytningsindex, brytningsvinkel
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska bryta, av fornnordiska brjóta, av urgermanska *breutaną, av urindoeuropeiska *bʰreud-. Besläktat med danska bryde, isländska brjóta, färöiska bróta, norska bryte.
Besläktade ord: brott, brytning, förbrytare

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

bryta

  1. norrländsk maträtt bestående av nedsmulat hårdbröd eller tunnbröd i fil eller mjölk
    Sammansättningar: filbryta