våla

Svenska

Substantiv

Böjningar av våla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	våla	vålan	vålor	vålorna
Genitiv	vålas	vålans	vålors	vålornas

våla u

1. (måttenheter, fiske, ålderdomligt) mått för fisk, knippe om tio stycken

   1906: Svenska Turistföreningens årsskrift:

   När fisken räknas, är det emellertid blott de större långorna, som tagas med i beräkningen. Då fångsten säljes åt uppköparna i hemorten, räknas den i vålor (1 våla är 10 st.). För att en långa skall räknas fullgod i en våla, skall hon mäta 6 kvarter (90 cm.) från ögat till stjärtspetsen.

2. (fiske, redskap) ett redskap, ett flöte

   1907: Fiskare, Ludvig Nordström:

   Där hängde skötar och vålor och linor, vakare, rödmålade plåtkaggar till flöte, draggar, vaxduksförklän och vattenfyllda sälskinnspjäxor.

   1934: Bottenhavsfiskare, Ludvig Nordström:

   Skären vilade mörka utåt, som lagda på vakt kring fiskrarnas skotar, vilkas vålor gungade som sjöfågel ute på dyningarna.

   Sammansättningar: mejvåla, ändvåla

Verb

Böjningar av våla	Aktiv
Infinitiv	våla
Presens	vålar
Preteritum	vålade
Supinum	vålat
Imperativ	våla
Particip
Presens	vålande, vålandes
Perfekt	–

våla

1. (ålderdomligt) bry sig, bekymra sig om, värdera, respektera; möjligen en variant av vårda

   Båten krängde starkt. Men Sammel vålade sig inte att minska segel.