velocitet

Svenska

Substantiv

Böjningar av velocitet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	velocitet	velociteten	velociteter	velociteterna
Genitiv	velocitets	velocitetens	velociteters	velociteternas

velocitet

1. (vardagligt) fart, hastighet, snabbhet, kvickhet

   1856: Ny tidning för musik:

   Äfven andra aktens elegantare ensemblenummer och konversationsstyckena i den tredje gifva tonsättaren tacksamma momenter vid banden, hvaremot ett och annat enskilt nummer (såsom den första duetten i andra akten) innebär för den musikaliska behandlingen ofruktbara ämnen. Äfven kan man ej frikänna den eljest underhållande dialogen från åtskilliga longörer, hvilka dock i originalet, utförde med fransysk velocitet, måhända äro mindre märkbara.

   1893: Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring (Nordisk familjebok – Första upplagan):

   Velocitēt (av Lat. velócitas), snabbhet.

2. (matematik, mindre brukligt, fysikslang) fart
3. (matematik, mindre brukligt, fysikslang) hastighet

   Etymologi: Av latinska vēlōcitās (”snabbhet”). I modern tid vanligen en anglicism av engelska velocity.

   Varianter: $v$ (härledd förkortning), $v_{0}$ (härledd förkortning)

Översättningar

se hastighet