fart

Svenska

Substantiv

Böjningar av fart 1-2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fart	farten	farter	farterna
Genitiv	farts	fartens	farters	farternas

fart

1. (fysik) absolutbeloppet av hastigheten; hastigheten utan angiven riktning; skalär storhet som anger ändring i position i rummet per tidsenhet; positionens derivata med avseende på tid

   Bilen körde med hög fart.

2. (allmänt) hur långt något förflyttar sig under en angiven tidsperiod, eller hur fort något sker
3. (endast i grundform) intensiv aktivitet

   Det var fart i henne idag!

4. (ålderdomligt) färd

Etymologi: Sedan yngre fornsvenska fart (”färd; hast”), av lågtyska vart (”fart; färd”) av lågtyska varen (”fara”). Även besläktat med färd.

Besläktade ord: fartig

Sammansättningar: avfart, fartbegränsning, fartblind, fartfylld, infart, påfart, sjöfart, snigelfart, toppfart, utfart, överfart

Fraser: fart och fläkt, sätta fart, vara i farten

Översättningar

1.+2. hastighet

• bokmål: fart ^(no)
• engelska: speed ^(en)
• franska: vitesse ^(fr)
• latin: velocitas
• nederländska: vaart ^(nl)
• polska: prędkość ^(pl)
• portugisiska: velocidade ^(pt)
• tyska: Geschwindigkeit ^(de) f, Tempo ^(de) n, Schnelligkeit ^(de) f

3. intensiv aktivitet

• tyska: Schwung ^(de) m, Fahrt ^(de) f

4. färd

• bokmål: fart ^(no)
• isländska: ferðalag ^(is) n
• tyska: Fahrt ^(de) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av fart	Singular	Plural
Nominativ	fart	farts
Genitiv	fart's	farts'

fart

1. fis, fjärt, prutt

Verb

Böjningar av fart	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	fart	farts	fart
Preteritum	◀	farted	▶
Perfektparticip	◀	farted	▶
Presensparticip	◀	farting, vard. fartin'	▶

fart

1. prutta