ablativ
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
ablativ
- (lingvistik) kasus i vissa språk som i första hand markerar rörelse ifrån något (i latin markerar ablativ även substantivets funktion i frasen är som ett medel (instrument; jämför instrumentalis) för den handling som frasen beskriver)
[redigera] Översättningar
[redigera] Bokmål
[redigera] Substantiv
| Böjningar av ablativ | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | |
| Nominativ | ablativ | ablativen | ablativer | ablativene |
| Genitiv | ablativs | ablativens | ablativers | ablativenes |
ablativ
- (lingvistik) ablativ
[redigera] Nynorska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av ablativ | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd | |
| Nominativ | ablativ | ablativen | ablativar | ablativane |
| Genitiv | ablativs | ablativens | ablativars | ablativanes |
ablativ
- (lingvistik) ablativ
[redigera] Tjeckiska
[redigera] Substantiv
ablativ
- (lingvistik) ablativ
