mens

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mens 1 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ mens mensen
Genitiv mens mensens

mens

  • uttal: mens (betydelse: 1), meːns (betydelse: 2)
  1. (biologi, vardagligt) kortform av menstruation
    Sammansättningar: menscykel, menskonst, menskopp, mensskydd, mensvärk
    Användning: Användningen är utbredd, men i formellare sammanhang används oftast inte kortformen.
  2. böjningsform av men

Översättningar[redigera]

Konjunktion[redigera]

mens

  1. (vardagligt, talspråk) kortform av medan
    Dom får hela kakan mens vi får sitta här med lite småsmulor.
    Användning: Användning av mens i skrift brukar undvikas om det inte är för att ge ett talspråkligt intryck. Det används mest i vardagligt tal.
    Varianter: medans

Bokmål[redigera]

Konjunktion[redigera]

mens

  1. medan

Danska[redigera]

Konjunktion[redigera]

mens

  1. medan
    Synonymer: imens

Substantiv[redigera]

mens

  1. böjningsform av men

Franska[redigera]

Verb[redigera]

mens

  1. böjningsform av mentir

Latin[redigera]

Substantiv[redigera]

mens

  1. själ, ande

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

mens

  1. människa