Hoppa till innehållet

öd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även od, OD, -od och -öd.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

öd (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) kunglig jordegendom (i äldre tider)
    Etymologi: Av fornsvenska øþer, av fornnordiska auðr, jämför isländska auður. Besläktat med öde, öda och öken.
    Fraser: Uppsala öd

Verb

[redigera]

öd

  1. böjningsform av öda

Tyska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av öd 
Predikativa former
Positiv öd
Komparativ öder
Superlativ am ödesten

öd

  1. (dialektalt, Österrike och södra Tyskland) variant till öde: ödslig, enslig, öde