ödeland

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ödeland  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ ödeland ödelandet
Genitiv ödelands ödelandets

ödeland n

  1. avlägset område där det knappt finns någon bebyggelse eller mänsklig närvaro
    1801 (3 jan): Wälsignelsen. (Åbo Tidning), Frans Michael Franzén:
    I en hydda nära Fiällen, ensam på et ödeland, hördes bakom dörrn en hand, famla sent om nyårsqwällen.
    Synonymer: obygd, vildmark, tassemark, ödemark

Översättningar[redigera]