Hoppa till innehållet

vildmark

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av vildmark  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vildmark vildmarken vildmarker vildmarkerna
Genitiv vildmarks vildmarkens vildmarkers vildmarkernas

vildmark

  1. av människan obebyggt och i stort sett opåverkat område
    Synonymer: ödemark
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1430-1450,[1] som fornsvenska ville mark.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "vildmark"