велеть

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ryska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av веле́ть  Singular Plural
imperfektiv och perfektiv
Presens / Futurum 1:a person велю́ вели́м
2:a person вели́шь вели́те
3:e person вели́т веля́т
Preteritum Maskulinum веле́л веле́ли
Neutrum веле́ло
Femininum веле́ла
Imperativ 2:a person вели́ вели́те
Particip Aktiv Passiv Gerundium
Presens веля́щий веля́
Preteritum веле́вший веле́в, веле́вши

велеть impf/pf (pf повелеть)

  1. befalla, beordra (någon = dativ, något = ackusativ), påbjuda, kommendera, anbefalla, förorda, rekommendera
    Владыко и велели прислать к ним этого попика в Москву.
    Hans högvördighet befallde att popen skulle skickas till honom i Moskva.
    Но при всем том однакоже велел он чиновнику подождать, чтобы показать...
    Emellertid lät han Akakij Akakijevitsch stanna utanför för att visa...
    Христос-от всех жалел и нам так велел...
    Kristus hade medlidande med alla och bjöd oss likna honom...
    который велел любить врагов
    som uppmanat oss att älska våra fiender
    Я это вижу и велю конюхам: «Тащите, говорю, скорее с него, мерзавца, узду долой».
    Jag såg (ser) det och ropade till (befaller) stallkarlarna: "Skynda er och ryck av honom betslet."
    как, говорят, это можно, что ты велишь узду снять?
    Är det möjligt att du befaller oss ta av honom betslet?
    Besläktade ord: веление, велено, повелевать, повеление
    Jämför: веленевый, велюр