мир

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ryska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av мир (m) Singular Plural
Nominativ мир миры́
Genitiv ми́ра миро́в
Dativ ми́ру мира́м
Ackusativ мир миры́
Instrumentalis ми́ром мира́ми
Lokativ ми́ре, миру́ мира́х

мир (mir) m

  1. fred, frid
    заключи́ть мир
    sluta fred
    Besläktade ord: миритель, мирительница, мирительный, мирить, мирный, мировая, мировой, мировщик, мировщица, миродавец, миродатель, миролюбец, миролюбивый, миролюбие, миронарушитель, мироносец, мироносный, миротворец, миротворительный, миротворный, миротворство, миротворствовать, миротворческий, мирянин, мирянка
    Användning: Gammalstavning миръ, med adjektiven ми́рный, мирово́й. Övriga (nedanstående) betydelser har gammalstavningen міръ med adjektiven мірово́й, мірско́й.
  2. by, samhälle, socken, bygemenskap, bykommun, mir
    ходи́ть по́ миру
    gå och tigga (på socknen)
    пусти́ть по́ миру
    ruinera, bringa till tiggarstaven
    Besläktade ord: мирской
  3. värld (hela världen, inte bara ett land)
    христиа́нский мир
    kristenheten (den kristna världen)
    Synonymer: свет
    Besläktade ord: всемирный, мировой, мирской
  4. värld (den fysiska, inte den andliga himlen)
    от сотворе́ния ми́ра
    från världens skapelse
    Besläktade ord: мировоззрение, мироздание, мирской

Ukrainska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av мир  Singular Plural
Nominativ мир
Genitiv ми́ру
Dativ ми́ру, ми́рові
Ackusativ мир
Instrumentalis ми́ром
Lokativ ми́рі, ми́ру
Vokativ ми́ре

мир m

  1. fred