天

Kinesiska

Substantiv

天

• uttal: (pinyin): tiān (mandarin)
• uttal: (jyutping): tin1 (kantonesiska)

1. himmel, sky

   天空 tiānkōng himmel, sky, himlavalv

   天穹 tiānqióng himlavalv

   天黑了。 Tiān hēi le. det mörknar. det skymmer

2. himmel (Himlen som en plats som bebos av gudar och avlidna inom religion och mytologi)

   上天 shàngtiān Komma till himlen, Stiga upp till Himmelriket

   天意 tiānyì Himlens vilja, Guds vilja, "Ske Guds vilja"

3. Gud

   天主 tiānzhǔ Gud

   老天 lǎotiān gud

   我的天啊！ Wǒ de tiān a! Herregud!

4. dygn, dag (24 timmar) (användningen av den här betydelsen är huvudsakligen begränsat till dialekterna mandarin, wu, xiang och jin, de flesta andra dialekter använder tecknet och ordet 日)

   天天 tiāntiān dag efter dag, varje dag

   每天 měitiān varje dag

   她每天上班。Tā měitiān shàngbān.

   Hon går till jobbet varje dag.

   今天 jīntiān idag

   今天下雪了。Jīntiān xià xuě le.

   Det snöar idag.

   昨天 zuótiān igår

   明天 míngtiān i morgon

   五天 wǔ tiān fem dagar

5. dag (i motsats till natt) (i sig själv är den här betydelsen arkaisk och oanvänd i modern kinesiska)

   白天 báitiān dagtid

6. årstid (förutom namnen på själva årstiderna och i vissa gamla uttryck, har den här betydelsen fallit i oanvändning i modern kinesiska)

   春天 chūntiān vår

   夏天 xiàtiān sommar

   秋天 qiūtiān höst

   冬天 dōngtiān vinter