alibi

Svenska

Substantiv

Böjningar av alibi	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alibi	alibit	alibin	alibina
Genitiv	alibis	alibits	alibins	alibinas

alibi

1. bevis/försvar som en person misstänkt för brott kan framlägga som styrker att hen befann sig någon annanstans än vid brottsplatsen när brottet förövades

   Lyckligtvis har jag alibi för tiden för mordet.

   Sammansättningar: alibibevis

2. (bildligt) ursäkt, undanflykt, förevändning

   Lågkonjunkturen har fungerat som ett alibi för att dra ner på personal.

Etymologi: Via tyska, franska, engelska, från latinska alibi (”annorstädes”), sammansatt av alius = annan + ibi =där

Fraser: vattentätt alibi (ett perfekt bevis), spräcka ett alibi (visa att alibit inte håller)

Översättningar

bevis/försvar vid brott

• belarusiska: алібі
• bokmål: alibi ^(no)
• bulgariska: алиби ^(bg)
• danska: alibi ^(da)
• engelska: alibi ^(en)
• esperanto: alibio
• finska: alibi ^(fi)
• franska: alibi ^(fr) m
• grekiska: άλλοθι ^(el) n
• isländska: fjarvistarsönnun ^(is)
• italienska: alibi ^(it) m
• katalanska: coartada
• kroatiska: alibi m
• nederländska: alibi ^(nl) n
• polska: alibi ^(pl) n
• portugisiska: álibi ^(pt)
• ryska: а́либи ^(ru) n
• slovakiska: alibi
• tjeckiska: alibi ^(cs) n
• tyska: Alibi ^(de) n
• ungerska: alibi ^(hu)

ursäkt, undanflykt, förevändning

• tyska: Alibi ^(de) n

Albanska

Substantiv

alibi

1. alibi

Engelska

Substantiv

Böjningar av alibi	Singular	Plural
Nominativ	alibi	alibis
Genitiv	alibi's	alibis'

alibi

1. bevis för att ha varit någon annanstans; alibi

Verb

Böjningar av alibi	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	alibi	alibis	alibi
Preteritum	◀	alibied	▶
Perfektparticip	◀	alibied	▶
Presensparticip	◀	alibiing, vard. alibiin'	▶

alibi

1. frikänna med hjälp av ett alibi

   Etymologi: Från latinets alibī, annanstans, format ur alius.