allfader

Svenska

Substantiv

Böjningar av allfader	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	allfader	allfadern
Genitiv	allfaders	allfaderns

allfader u

1. (mytologi) den högste guden i en religion

   1902 (9 aug): Från Skåne (Göteborgs Marknadsberättelse):

   I det gamla klassiska Grekland voro äktenskap mellan syskon tillåtna och enligt den grekiska gudaläran var Juno både syster och gemål åt den gudomlige allfadern Jupiter.

2. (nordisk mytologi) epitet tillskrivet Oden

Etymologi: Belagt i svenska språket från 1710, av isländska alfaðir, av fornnordiska Alfǫðr.