anförande

Svenska

Substantiv

Böjningar av anförande	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	anförande	anförandet	anföranden	anförandena
Genitiv	anförandes	anförandets	anförandens	anförandenas

anförande

1. (muntligt) tal
2. ledning, ledarskap; det att anföra (trupper) och vara (deras) anförare

   Synonymer: anförarskap

Översättningar

(muntligt) tal

• ryska: выступле́ние ^(ru) n, речь ^(ru) f
• tyska: Rede ^(de) f

ledning

• ryska: руково́дство ^(ru) n, приведе́ние ^(ru) n

Adjektiv

anförande

1. presensparticip av anföra