tal
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av tal | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tal | talet | tal | talen |
| Genitiv | tals | talets | tals | talens |
tal
- (matematik) storhet uttryckbar i siffror; används även för tecknet
- Fyra är ett jämnt tal.
- (elevjargong) räkneuppgift
- Löste du det talet?
- ett bestämt antal
- Stjärnor utan tal lyser upp natthimlen.
- det att tala; en muntlig framställning, i synnerhet under högtidliga former
- På äldre dar fick han ett allt mer sluddrigt och otydligt tal.
- Jag är visserligen ingen talare, men man har likväl bett mig hålla ett tal här ikväll.
- (lingvistik) frambringande av språkljud
Etymologi[redigera]
Gemensamt germanskt ord, möjligtvis släkt med tälja i betydelsen indela.
Besläktade ord[redigera]
- matematisk storhet
- muntligt framförande
- språkljud
Se även[redigera]
Antonymer[redigera]
- muntligt framförande
Fraser[redigera]
- föra på tal (nämna, ta upp till diskussion)
Översättningar[redigera]
storhet som kan beskrivas med siffror
antal
muntlig framställning
språkljud
Verb[redigera]
tal
- böjningsform av tala
Portugisiska[redigera]
Adverb[redigera]
tal
