apart

Svenska

Substantiv

Böjningar av apart	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	apart	aparten	aparter	aparterna
Genitiv	aparts	apartens	aparters	aparternas

apart

• uttal: 'apˌart

1. (zoologi) art av ordningen primater, (apor)

Översättningar

art av ordningen primater, (apor)

• tyska: Affenart ^(de) f

Adjektiv

Böjningar av apart		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	apart	apartare
	Neutrum	apart
Bestämd singular	Maskulinum	aparte		apartaste
	Alla	aparta
Plural		aparta
		Predikativt
Singular	Utrum	apart	apartare	apartast
	Neutrum	apart
Plural		aparta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		apart

apart

• uttal: aˈpart/, /aˈpɑːrt

1. (särskilt om personer) som skiljer sig från en rådande norm

   Synonymer: annorlunda, avvikande, egenartad, olik, säregen

   1907: Svenska öden och äfventyr "Artikel", August Strindberg:

   Krämaren log och medgav, att folket där var litet besynnerligt och "apart", men tillade, att man aldrig hade hört något ont om dem.

   De spelar popmusik, med aggressiva och aparta inslag.

   Etymologi: Sedan 1837 av franska à part "avsides; särskild" av part. Se även apartheid, partera, partition.

   Se även: à part

Översättningar

som skiljer sig från en rådande norm

• polska: odmienny ^(pl), specjalny ^(pl)
• tyska: andersartig ^(de), abweichend ^(de)

Engelska

Adverb

apart

1. i delar, itu, isär, isönder (dialektalt)
2. undan, åt sidan, avsides
3. ifrån varandra, isär
4. bortsett

Tyska

Adjektiv

apart

1. särskild, parant

Adverb

apart

1. avsides, för sig