apart

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av apart  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ apart aparten aparter aparterna
Genitiv aparts apartens aparters aparternas

apart

  1. (zoologi) art av ordningen primater, (apor)

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av apart  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum apart apartare  
Neutrum apart
Bestämd
singular
Maskulinum aparte apartaste
Alla aparta
Plural aparta
  Predikativt
Singular Utrum apart apartare apartast
Neutrum apart
Plural aparta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning apart

apart

  • uttal: /aˈpart/, /aˈpɑːrt/
  1. (särskilt om personer) som skiljer sig från en rådande norm
    Synonymer: annorlunda, avvikande, egenartad, olik, säregen
    1907: Svenska öden och äfventyr "Artikel", August Strindberg:
    Krämaren log och medgav, att folket där var litet besynnerligt och "apart", men tillade, att man aldrig hade hört något ont om dem.
    De spelar popmusik, med aggressiva och aparta inslag.
    Etymologi: Sedan 1837 av franska à part "avsides; särskild" av part. Se även apartheid, partera, partition.

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Adverb[redigera]

apart

  1. i delar, itu, isär, isönder (dialektalt)
  2. undan, åt sidan, avsides
  3. ifrån varandra, isär
  4. bortsett

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

apart

  1. särskild

Adverb[redigera]

apart

  1. avsides, för sig